statsrådet

Avslöjanden om nya lögner och minnesluckor fortsätter att dyka upp, statssekreterarens Time Out lär inte hjälpa så värst mycket på den fronten. Huruvida han var på sitt jobb den minnesvärda dagen eller inte är nästan banalt i sammanhanget, för karln borde förpassas till glömska för ren dumhet. Alla mediatränare, alla förtåsigpåare, alla politiska journalister, och slutligen alla politiker som har gått igenom det är samstämmiga: säg s a n n i n g e n, hela sanningen och gör det så fort som möjligt! Problemet kommer inte att försvinna om man stoppar huvet i sanden, det går inte at krångla sig ur, drevet kommer INTE att ge sig - det är BARA sanningen som hjälper, hur pinsam den må vara. Är man då so himla DUM i huvet att man ändå väljer att sätta ut dimridåer och försöka överlista allt och alla så bör man inte ha en hög post överhuvudtagen, frågan är om man ens bör vara vaktmästare.
Å andra sidan vet vi nog varför det är så. Det är MAKTEN som korrumperar och lockar. Makten ger inflytande, pondus, orättvisa förmåner och förturer, respekt, kvinnor, pengar, till slut förgiftar den och fördummar till den grad att den fina sekreteraren hellre sitter en dag till vid grytan än gör rätt för sig. 'Kanske, om jag klarar mig imorgon, kanske kommer DET att gå sin väg...'
Återstår ju sen dilemmat med statsrådet som låter det ske.